Du borde aldrig ha blivit Pappa-epidemin
I en diskussion om roller i familjer och hur våra föräldrar påverkar oss kom det fram att få av de jag kände har ett "normalt " förhållande till sin far. Många föräldrar jobbar på kryssningsbåtar eller liknande och spenderar vart annan vecka till sjöss, "Jag har egentligen känt pappa i halva mitt liv, en vecka i taget" var det en som sa.
De flesta har just ingen kontakt med sina pappor, och en del har brutit kontakten helt. Man växer upp och tänker "min pappa är bäst i världen" men med tiden så ser man Jekyl and Hyde fenomenet. Det har visat sig att det finns ett samband med skiljda föräldrar och odrägliga farsfigurer i den här kompiskretsen.
Jag har, med tanke på dessa diskussioner, kommit fram till att det vi anser som normalt egentligen är ett ideal, så som man vill att det skall vara.
Det finns män där ute som är underbara pappor, men det finns de som borde ha fått mera undervisning i preventivmedel.
Oberoende hur usel du än är på att vara pappa, följ i alla fall dessa regler:
-hota aldrig, och bruka aldrig våld mot dina eller andras barn
-Barnets behov kommer alltid först
-Ge barnet möjlighet att prata med någon annan vuxen som kan hjälpa
vad glad jag blir,большое спасибо!:) vad kuul att någon kan också ryska som läser min blogg!:) kram
sv: Jaa :D Vad gör du då ? :P
sv: hahah oj vilken grym fråga där. tusen tack för den. var hittade du min blogg om jag får fråga?<3kram
hehe det var bra tips, tack =))
sv: haha, jag tänker precis samma sak som dig! dom är nästan för snygga för att släppa ;D
- sant !
sv: Tack :)
tack så mycket !
det värmer :D
Okej, min kompis är allergisk mot alkohol. Så det finns. Synd om henne om hon dricker det där, hon får problem med hjärtat när hon är i kontakt med alkohol. Tack!
Hej Missy! Jag blev helt chockad! Men jätteglad över att så många valde att kommentera för att önska mig lycka till, eller som du önska mig trevliga skrivstunder. Tack för det!
PS. Jag är en av (alltfler) få som har superduper bra kontakt med pappa mig :) och mamma :) och är ännu tacksammare för det efter att ha läst ditt inlägg här. Ha det så bra!
Blir det nåt fredagsmys ikväll?
Kanske en klassiker som chips/cola & idol?
Ha en trevlig kväll!
sv: visst är hon! Nu har hon ju växt och blivit större, men supersöt är hon ändå :)
Sv: Tröttnar aldrig på kommentarer - och jag försöker svara på dom flesta.
Idol-älskare är väl att ta i, men det brukar i regel alltid vara på iallafall. Sen tittar jag inte hela tiden, det är lätt att fastna i bloggträsket istället. Tur det finns bärbara datorer haha
Ha en trevlig kväll.
Ja men de tragiskt. Tack du :)
Sv. tack så mycket :)
Gud så bra skrivet!!!! Verkligen! Man kan verkligen relatera till detta! :)
sv: tackar :D
Åh va kul! Jag kör Super Mario till Wii, men det är jättekul det med!
Ja så klart :) känns jättebra. Tack för tipset :) Ha det så bra!
Gud vad bra att någon tar upp detta! Det du skriver är absolut sant! Jag själv såg min pappa som en idol och hjälte när jag var mindre. (Mina föräldrar är skilda) Men nu när jag är äldre inser jag att han går och ljuger mig rakt upp i ansiktet, han är snål och vill aldrig betala någonting, utan tycker att mamma ska göra det. Han ställer aldrig upp för mig och min bror och skyller alltid på andra saker. Jag kan inte vara mig själv när jag är med honom, han ser mig som sin "lilla-söta-flicka-som-alltid-är-snäll-och-inte-hittar-på-något-dumt". Min bror vill nästan aldrig åka och bo hos honom, då får jag dåligt samvete och tillbringar några dagar hos honom och hans nya fru, även fast jag egentligen inte vill. Sedan han träffade sin fru (8 år sedan) så har han förändrats, blivit snål m.m. Jag kan knappt prata med honom och ännu mindre lita på honom längre.. Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra?
